Mobbning, fördomar
och kränkande särbehandling är intressant och extra viktig
att belysa speciellt med tanke på mentaliteten hos alltför många
människor i dagens samhälle. En moral där rasism, egoism, status,
fördomar, girighet och makt har fått för stor betydelse. Det mesta
som kommer ut har redan tidigare funnits på denna hemsida.
Mobbare
blåser ut ljuset hos sitt/sina offer. Det enda ljus som får brinna
är deras eget och dem de kan spegla sig i. Mobbning är egoistisk
och självisk i motsats till empatisk och solidarisk. Mobbare
använder grupptryck. Mobbare hatar! Auktoritära mobbande rötägg =
narcissism
.
Rasism och segregation = mobbning och utanförskap!
Tar
avstånd och motverkar auktoritära mobbande rötägg, rasister och
antagonister. Gillar rättvisa, ärlighet och allas lika värde!
Mobbning är ett osociala beteende som sprids likt pesten. Mobbning
skapar sår hos offren som i många fall aldrig läker och kan bli
rent förödande för självkänslan och hela det fortsatta livet.
Mobbning borde absolut
kriminaliseras!
Det är av stor betydelse att våga samtala och se olika faktorer i en mobbande miljö. En grogrund för i en mobbande miljö är kränkande särbehandling, systematiska trakasserier,
förföljelse, intriger och förtal inom en grupp människor samt
samspelet mellan auktoritära mobbande rötägg och deras medlöpare. En del på hemsidan har handlat om den extrema mobbning som ett
flickebarn utsattes för under hela sin dagis- och skoltid samt om
andras utsatthet med lika själsligt förnedrande upplevelser.
Upplevelser som fullständigt knäcker en människas självkänsla
och självbevarelsedrift. Det handlar om extrem mobbning med
våld, förföljelse och förnedring. Under högstadiet fick vi läsa en uppsats som ett flickebarn skrivit i svenska. Vi grät över allt hon fick utstå och över den
maktlöshet man känner som vuxen, pedagog och/eller förälder. Genom åren försökte flera hjälpa henne men mobbningen var sedan länge så accepterad
och ingrodd samt att mobbarnas föräldrar hade ett gigantiskt stort
behov av att dölja sina egna fulheter. För flickebarnet blev
förskola och skola en mardröm. Skoltiden ett helvete för svår att
uthärda. Önskemål är att människor vågar se den ondska och
människoförakt som finns vid mobbning och inte förnekar den. Att
det alltid är tillåtet att prata om vad mobbningsoffer utsätts för
och öka förståelsen av det fula och otäcka samspel som sker
mellan mobbande föräldrar och deras barn jämte sina
mobbningsoffer, en förälder och deras barn. Mobbning finns överallt
i byn, i klassen, runt omkring oss och på arbetet, ja överallt
där människors samlas i grupp. För auktoritära mobbande rötägg
handlar det om makt, kontroll och status men också att dölja sina
egna fulheter och avleda intresset från sina egna tillkortakommanden
som medmänniska och förälder. För medlöparna, ja-sägarna,
auktoritetsbeundrarna och rövslickarna handlar det om den belöning
som mobbarna ger, uppmärksamhet och gemenskap men också makt och
status. Allt på offrens bekostnad. För vuxna mobbare handlar det om
fördomar, sitt människoförakt, sin girighet och egoism men också
av ren ondska.
Att
se in i en annan människa ögon och se den överlägsna oförskämda
pompösa egoismen trots att alla vet vilket monster personen har till
son visar förövares omoral och empatilöshet.
Att höra denna utnötta klisché "vi vet att han inte är guds
bästa barn" är inget annat än en tarvlig ursäkt för att man inte vill ta ansvar för det barn man själv har skapat. I en mobbande miljö återkommer samma visa. Den som
tidigare har känt sig mobbad och haft föräldrar som krigat för
sitt barn för att sedan förvandla sitt barn till den värsta tänkbara
översittaren och mobbaren själv. Då tycker pompösa föräldrar
att det är i sin ordning och saknar helt empati. De söker empati
som offer men är helt empatilösa som förövare. Föräldrar som
uppmuntrar de sina. Tar dem i försvar i allt ont de orsakar andra
samtidigt som man inom hemmets väggar saknar allt vad ett gott
föräldraskap innebär. Inte undra på att vissa växer upp till
värstingar som utsätter andra i evigheter! Barn gör som föräldrar
gör och där är ingen diagnos en förklaring. Sedan finns
naturligtvis de stackars föräldrar som gör allt för att lära
sina barn vad som är rätt och fel, kämpar för att få in dem på
rätt köl
utan
att ta ut sina
misslyckanden på andra människor
. De är värda allt
gott.
Att
mobbning börjar hos vuxna är mer en regel än ett undantag. Ofta
handlar det om att man som föräldrar säger sig "bana väg
för sina barn” och struntar i att det sker på bekostnad av andra föräldrar och deras barn. Det handlar om status, makt
och kontroll genom att stöta ut, förtala och förfölja. Man njuter
av att vara i centrum och skapa gemenskap kring sig själv och de
sina. Samvetet kanske tryter men inte nog för att vara ärlig och
stå för konsekvenserna av sina handlingar. Istället lägger man
ner all sin energi för att rättfärdiga sitt agerande. Medlöpare
behövs som inte ifrågasätter. Medlöpare som har behov av att
visa sig bättre genom att trampa ner någon annan är alltid en
förutsättning för mobbning. Det finns också extrema mobbare
som drivs av ren ondska och kan ägna sig åt förföljelse i många,
många årtionden och i generationer. Dessa mobbare har ingen
empati för den skada man orsakar offret, barn och barnbarn. Vuxna
mobbare har heller ingen empati för att man även skadar sina egna
barn genom sin ondska och sitt förakt för andra människor.
Förövares barn som egentligen speglar allvarliga missförhållanden
inom familjen. Barn gör som föräldrar gör. I en mobbande grupp
tillskriver man offret/-n ofördelaktiga egenskaper för att
rättfärdiga att offret får den behandling han/hon förtjänar.
Att ta reda på vad som är sant och inte finns inget intresse för i
en mobbande miljö. I en mobbande miljö finns en
syndabocksmentalitet och stor avsaknad av rak och ärlig
kommunikation. Det pratas bakom ryggen och vem som helst kan
ljuga ihop vilken story som helst så länge man bekräftar den
mobbande gruppens inställning. Mobbning har en förmåga
att bita sig kvar i människor eftersom mobbande auktoritära rötägg
med en förskräcklig härskarteknik behöver dölja sina egna
fulheter och avleda intresset från dem själva. Så länge det finns
nya aktörer som håller liv i detta egoistiska osociala onda samspel
tar aldrig mobbningen slut.
Vår erfarenhet är att mobbande
barn i grunden och till en början är helt oskyldiga. De är
offer för vuxenvärldens snedvridna syn på sina medmänniskors
värde samt hur samspelet mellan människor ska se ut. För mobbare ska det finnas en ledande grupp som har
en central roll i den mobbande miljöns uppbyggnad och där ska
finnas medlöpare, ja-sägare och auktoritetsbeundrare. En
mobbande miljö handlar om att urskilja sina mobbningsoffer,
barn och föräldrar, kollega eller någon annan vuxen genom
skvaller, förtal, lögner, förföljelse och trakasserier. I en
mobbande miljö ska man hitta orsaker som försvarar den behandling
som ett mobbningsoffer ska utstå. Där ska finnas de man skvallrar
om, smutskastar och trampar ner. Vissa tröttnar aldrig på
att utsätta sitt/sina offer med förföljelse, trakasserier, elaka
fördomar, lögner och kränkande särbehandling. Når man inte det
mål man vill uppnå dvs att vålla offret skada så tar man till nya
angreppssätt. De förföljer sina offer var offren än
flyttar och fortsätter med sin förföljelse i årtionden, till och med i generationer och i årtionden. Vuxna mobbare som är
mobbande auktoritära rötägg, extremt fördomsfulla och med en
förskräcklig härskarteknik utnyttjar sina kontakter och sitt arbete till att vålla sitt/sina offer skada.
Mobbning får fortsätta så länge det finns de som lyssnar och ger
fyr i elden av hat.
Påståendet att barn och vuxna blir tajta,
självständig och starka när man trakasserar sitt/sina offer är
respektlöst, empatilöst och inget som kommer från barnen själva.
De lär av vuxenvärlden att det är tillåtet att nervärdera, ljuga
och prata skit om någon annan för att vara med i gemenskapen och
höja sig själv. Samma osociala och själviska beteende som vuxna.
När detta har pågått nog länge blir mobbningssituationen med
skvaller och lögner en sådan vana att vissa glömmer bort vem man
öppnar munnen till, vilka fulheter man själv säger och vad offret
inte säger. Barn låter som vi vuxna och gör som vuxna gör.
Det är alltför ofta föräldrar och barn beklagar sig över den
mobbning som man själv och sitt/sina barn har fått utstå för att
sedan visa att man är den värste själv bara för att man tagit sig
in i mobben och slipper själv bli utsatt.
Att
våga berätta om mobbning är den rätta vägen och stoppa skvallret
är den snabbaste bromsen. Det finns alltför många människor
som startar mobbning med skvaller och skitprat. Bland de värre
mobbarna är vuxna föräldrar som mobbar andra föräldrar och deras
barn, som uppmuntrar sina egna barn att begå de värsta tänkbara
våld mot offrets barn för att avleda negativt intresse från dem
själva och dölja sina egna problem. Mobbande
föräldrar som förstör andra barns hela skoltid, självkänsla och
framtid. Mobbande föräldrar som vet att de av olika anledningar
saknar förmågan att fylla det behov som de egna barnen har.
Föräldrar som har stora relationsproblem med mycket aggression inom
familjen. Föräldrar som uppfostrar sina egna barn med
hot och slag samtidigt som man försvarar allt ont deras egna barnen
tar ut på sina offer/sitt offer. Dessa barn mobbar sitt/sina offer på ett extremt sätt med våld,
misshandel och en grym utstuderad förnedring och förföljelse. Förövarnas råbarkade föräldrar skyr inga som helst medel
för att skaffa sig en syndabock att avreagera sig på och avleda
intresset från dem själva t.o.m att driva ADHD som diagnos på det
barn som man själv har skapat med sitt bristande föräldraskap med en förskräcklig härskarteknik, sitt människoförakt och ren ondska. Det är extremt synd om
mobbares offer som fått sitt liv förstört pga den värsta mobbning
som man kan bevittna. Barn som fått sin självkänsla
och självförtroende fullständigt krossad. Hela sin framtid! När
ska dessa stackars offer få sin revansch efter extrem mobbning och
förföljelse under hela sin barn-/ungdom? Hur kan man som vuxen och
förälder skydda sina barn och sig själv mot extrema mobbare,
antagonist och stalkers som har förföljt sitt/sina offer i
årtionden? Som fortfarande efter 32 år gör allt för att dölja sina egna fulheter och brister, sin tarvliga människosyn, sin skuld och sin ondska med förtal och förföljelse av sina offer som man inte ens känner! Absolut dags att riminalisera mobbning! Att våga prata om mobbning, mobbande miljöer samt vilka
faktorer och samspel som lägger grunden för mobbning har betydelse
likväl som att våga se mobbande auktoritära rötägg för den de
verkligen är. Genom att prata om mobbning ges möjlighet att öppna
ögonen, ta avstånd och markera 0-tolerans.
Som sagts tidigare så skapas en mobbande miljö alltid av att det i en vuxen grupp accepteras att man
skvallrar och snackar skit om en individ. Gamla vänner måste vända
offren ryggen och låtsas att man inte känner för att som man
själv säger inte hamna utanför. Härifrån dröjer det inte
länge förrän vuxnas prat framför sina barn involverar barnen.
Barnens handlingar och ord talar sitt tydliga språk. Då rinner
bägaren över för många föräldrar med utsatta barn. Att ge
tillbaka mobbningsoffren sin värdighet och reparera den skada vuxna
orsakat kräver konkreta åtgärder, mod, ansvar och ärlighet. Vuxna
kan skapa en miljö utan mobbning där alla är lika mycket värda.
En miljö där man pratar gott om varandra och andras barn. En
miljö där man faktiskt blir sedd för den man är och inte vad
skitsnacket säger eller vad den fördomsfulla mobbare ska ha det
till. Det börjar hos vuxna. Vissa föräldrar försöker ta
ansvar men alldeles för tyst, kraftlöst och ytterst sällan de som
verkligen skulle behöva. Mobbningen är befäst och konsekvenserna
konkreta. Så varför som mobbare fråga sitt offer om någon har
varit dum? Alla barn som har varit och är utsatta för mobbning
visar samma rädsla för att bli värre utsatt så barnets svar
"ingen" är given. Vad som sedan händer rent konkret är
att ytterligare skuldbörda läggs på offrets personlighet ex.vis
dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Nu räcker det
inte bara att man skrattar på fel sätt, har fel kläder eller har
en fläta som någon stör sig på utan nu börjar offrets skuldbörda
bli tung att bära. Ska man lösa mobbning behövs osjälviska
vuxna andra än de som mobbar. Det är viktigt att våga
lyfta problemet till ytan och snacka med de utsatta istället för
att prata om de utsatta!
Egentligen
handlar det om att lära barn att respektera andra barn - att alla är
lika mycket värda. Lära barn att man inte brukar våld, slår och
kränker ett annat barn genom att själva som vuxna föregå med gott
exempel. Lär barn att man inte fryser ut, dissar, bitchblickar,
dömer, hatar, hackar, trycker ner och snackar skit. Lär barn att
man inte hånar och skrattar åt offrets misstag, hur offer ser ut,
klär sig, frisyr eller på vilket sätt offret pratar och skrattar.
Varje kränkning blir ännu en sten på den tunga bördan som offret
tvingas bära. Lär barn att det är rätt att ta ställning mot
kamrater som sysslar med mobbning och kränkande beteende. Lär barn
att snacka skit om andra är fel och som förälder/vuxen föregå
med gott exempel. Lär barn att man dömer inte människor efter
skvaller eller sprider skvaller. Det kan man bara göra genom att
sjäva föregå som gott exempel. Lär barn att alla har rätt att ta
plats och få visa sig duktig. Lär inte ditt barn avundsjuka
genom att vara avundsjuk på andra. Fortsätter man som förälder
att rättfärdiga sina fula handlingar lär man barnen avund och
hat!
Mobbare
älskar att få vara i centrum, känna makt, styra över andra
människor och kontrollens sötma. Mobbare är girigt egenkära.
Mobbare är extremt fördomsfulla och visar att man inte är
verklighetsförankrad som ex.vis kan sprida ut att offret inte är
förälder till sina yngsta barn bara för att detta inte passar in i
den sanning som man har bestämt ska bevisas. När mobbare ska bevisa
att deras fördomar är sanna duger allt och alla som kan bidra.
Mobbare som ägnar sig åt förföljelse och förtal har ofta behov
av att avleda intresset från sig själva, dölja sina egna fulheter
och problem. Smutskasta andra för att göra sig själv bättre eller
att man får olika sorters belöningar ex.vis ett arbete, en
befordran, gemenskap, status, makt osv. Vissa mobbare är bara helt
enkelt onda och narcissister. Det är hur enkelt som helst att se vem
som är förövare och offer. Offret isoleras och får allt mindre
värde i den sociala gemenskapen. Det blir tillåtet att ljuga ihop
vilken skit som helst och tolka fördomsfullt bara man bekräftar
mobbens inställning. Mobbare behandlar inte alla lika samtidigt
eftersom risken finns att deras agerande och personlighet kan
ifrågasättas och fördömas. Skulle mobbare mobba alla som det
skvallras och snackas skit om, som gjort misstag i sina liv, som av
någon anledning mått dåligt en kort tid i livet och tagit beslut
som man aldrig skulle ha gjort annars eller annat som det går att
hacka ner på så skulle offren bli väldigt, väldigt många. Att
mobba många människor samtidigt medför stora risker för mobbaren
och skulle bli rent omöjlig. Men när ett mobbningsoffer är
förverkad så skaffar man sig en ny och vissa offer förföljer man
till döddagar. Mobbare skapar klyftor och sprider sitt förakt.
Mobbare är så upptagen av sitt eget frosseri att man inte bryr sig
att se hur man skadar barn och vuxna. Det enda som gäller är sin
egen självhävdelse.
Detta
är narcissism.
Grundläggande beteenden hos mobbare är tydliga liksom
konsekvenserna för utsatta. Fakta om och erfarenhet av det osociala
beteendet mobbning med systematiska trakasserier, grupptryck,
skvaller, lögner, förföljelse och förtal, psykiskt och
fysiskt våld kvarstår. Likväl som att mobbningsoffer, barn och
vuxna, alltid ska "skylla sig själv". Man attackerar
offret för minsta lilla pip för att ursäkta och försvara de egna
gigantiska tilltagen som man utsätter offret för. Kränkande
särbehandling är typiskt i en mobbningssituation. Offret har alla
skyldigheter och inga rättigheter. Man utsätter offret för
olagligheter, materiella skador, orättvisor och olika former av
kränkningar samt fysisk och psykisk våld.
Till
den ruggigare erfarenheten handlar om ett okänt barn som skulle
skylla sig själv för att hon blev extremt mobbad av ett gäng
klasskamrater eftersom mamman bytte män hela tiden. Detta uttalat i
personalrummet av läraren som vägrade hjälpa en ruggigt mobbad
elev i sin klass. Ingen sa emot och de som yttrade sig höll med. Om
det nu låg någon sanning i att mamman bytte karlar hela tiden har
ingen betydelse men troligtvis bara ett elakt och fördomsfullt
påhitt bara för att man som pedagog tycker att vissa förtjänar
att mobbas, att man är en extremt fördomsfull människa samt att
man har makten att avgöra. Denna lärare kände jag väl till, rena
ondskan själv med ett människoförakt utan dess like och med en
förskräcklig härskarteknik, ett mobbande auktoritärt rötägg,
som i raseri slog sin son på Kvantum och när sonen såg sitt offer
kunde man se hur hans ögon smalnade som springor, som naglade sig
fast på offret med talande blick att det här ska du få fan för.
Fan fick flickebarnet dag efter dag
under
extremt många år. Det gick alltid att se på denna pojke hur flickebarnets dag skulle bli. Både på dagis och i
skolan. Då styrde förövaren med fastnaglad hård blick mot flickebarnet för
att sedan snabbt vika av när han upptäckte den vuxne bredvid.
Ibland satt hatet så djupt att förövaren fick tunnelseende och struntade i den vuxne som stod nära. Då är varje vuxen skyldig att markera!
Mobbning
inom skola ska motarbetas och förhindras till varje pris. Inom
skolan ska man ha 0-tollerans mot mobbning och kränkande
särbehandling. Det är alldeles för många pedagoger som slår sig
för bröstet och tycker att de är extremt duktiga på att arbeta
mot mobbning samtidigt som de visar det motsatta. Man säger att en
handling är fel och får konsekvenser för mobbningsoffret samtidigt
som man i nästa sekund går in i klassrummet och gör exakt det man
själv fördömt. Man uttalar ofta att offer "får skylla sig
själva" trots att alla vet att detta är ett vedertaget
argument när mobbning ska försvaras. Om man har ett barn som blir
mobbad i skolan ska pedagogen lyssna på de utsatta, ge föräldrar
och barn stöd. Dvs andra åtgärder än att skvallra och fabulerar
till mobbares föräldrar på ett sätt som skapar klyftor och
förstärker mobbningen ännu mer. En typisk handling av en självisk
pedagog som själv säger att lite svinn får man acceptera i
grupptrygghetens namn där ens egna sociala relationer är viktigare
än att fullfölja sitt uppdrag. Det finns pedagoger som är
fullständigt införstådd med att en elev blir utsatt för extrem
mobbning, slagen nästan dagligen, förnedrad, jagad från skolan och
är klassens dagliga hackkyckling. En pedagog som står och ser på
hur mobbningsoffret blir utsatt på de mest grova sätt i en av
pedagogens organiserad lek utan att bry sig eller ingripa. Trots att
det mobbade barnets förälder protesterar och ber om ett ingripande.
Trots det extrema lidandet som mobbningsoffret blir utsatt för
dagligen rör inte pedagogen ett lillfinger - av ren feghet. Man tycker
inte ens att det är konstigt att en extremt mobbad elev spelar
"psykstörd" clown utan minsta värdighet i närheten av
sina klasskamrater, inom skolans väggar utan stämplar barnet som
inte riktigt klok. En pedagog som är rädd för gruppen mobbares
föräldrar och för feg att erkänna sina pedagogiska brister och ansvarstagande
att man tillåter grov barnmisshandel under lektions- och skoltid.
Att se hur ett barn förnedras, trycks ner, förföljs,
förlöjligas, hatas och får stå ut med fysisk och psykisk våld
varje dag är inget som någon vuxen vill att ens eget barn ska behöva stå ut med. Hur
många pedagoger skulle acceptera att sitt eget barn blev utsatt för extrem mobbning? Att få hela sin barndom och skoltid
fullständigt förstörd? Hela sin framtid? Att man inom barnomsorg
och skola fullständigt kan söndertrasa ett barns själ?
Undrar
hur många vuxna som skulle stå ut med den extrema misshandel som ett mobbningsoffer behöver stå ut med under hela sin barndom och sedan
handskas med de själsliga ärr, utanförskap och den dåliga
självkänslan som extrem mobbning ger? Svaret är och enkelt att ingen vill utsättas för mobbning varken själv eller sina barn ändå existerar mobbning överallt!
I
skola och dagis finns alltför många pedagoger där status och
rangordning är viktig, en självklarhet och gud nåde den elev som
tycker sig vara mer värd än vad pedagogen tycker att dess status
tillåter. Den eleven får skylla sig själv!
De
som har blivit utsatta, är utsatt eller bevittnat mobbning mot andra
ska tas på allvar. Denna regel ska bara helt enkelt finnas överallt
i samhället. De som blir utsatt för mobbning ska ha all hjälp och
stöd som finns av vänner, släktingar, grannar, arbetskamrater och
medmänniskor. Alla vet att mobbarna använder sig av
skrämselpropaganda, grupptryck, beröm och belöning till den/dem
som bekräftar mobbares inställning. Civilkurage är att motarbeta
mobbning inte att bekräfta och bistå. Motarbetar man inte mobbare
så accepterar man mobbning och mobbningen sprids som en pestsmitta.
Anledningen till sidan är att dela med sig av egna erfarenheter
om några typer av mobbare, några orsaker, konsekvenser samt
samspelet mellan de olika aktörer/möjliggörare. När vi
människor upptäcker att en vuxen eller ett barn blir utsatt för
mobbning och hur vi sedan väljer att agera säger mycket om hur vi
är som människa. Varje tendens till mobbning måste motarbetas.
Att
man som vuxen kan lyssna till och sprida vidare lögner och grovt
förtal om någon man faktiskt känner och borde veta bättre är
fegt och morallöst. Lika gräsligt som den som sprider lögner och
förtal om andra som man inte känner.
------------------------------------------------------------------------------