Välkommen till familjen Perdahls hemsida!

Mobbning, fördomar och kränkande särbehandling är intressant och extra viktig att belysa speciellt med tanke på mentaliteten hos alltför många människor i dagens samhälle. En moral där rasism, egoism, status, fördomar, girighet och makt har fått för stor betydelse. Det mesta som kommer ut har redan tidigare funnits på denna hemsida. 

Mobbare blåser ut ljuset hos sitt/sina offer. Det enda ljus som får brinna är deras eget och dem de kan spegla sig i. Mobbning är egoistisk och självisk i motsats till empatisk  och solidarisk. Mobbare använder grupptryck. Mobbare hatar! Auktoritära mobbande rötägg = narcissism . Rasism och segregation = mobbning och utanförskap! 

Det är av stor betydelse att våga samtala och se olika faktorer i en mobbande miljö. En grogrund för i en mobbande miljö är kränkande särbehandling, systematiska trakasserier, förföljelse, intriger och förtal inom en grupp människor samt samspelet mellan auktoritära mobbande rötägg och deras medlöpare. En del på hemsidan har handlat om den extrema mobbning som ett flickebarn utsattes för under hela sin dagis- och skoltid samt om andras utsatthet med lika själsligt förnedrande upplevelser. Upplevelser som fullständigt knäcker en människas självkänsla och självbevarelsedrift. Det handlar om extrem mobbning med våld, förföljelse och förnedring. Under högstadiet fick vi läsa en uppsats som ett flickebarn skrivit i svenska. Vi grät över allt hon fick utstå och över den maktlöshet man känner som vuxen, pedagog och/eller förälder. Genom åren försökte flera hjälpa henne men mobbningen var sedan länge så accepterad och ingrodd samt att mobbarnas föräldrar hade ett gigantiskt stort behov av att dölja sina egna fulheter. För flickebarnet blev förskola och skola en mardröm. Skoltiden ett helvete för svår att uthärda. Önskemål är att människor vågar se den ondska och människoförakt som finns vid mobbning och inte förnekar den. Att det alltid är tillåtet att prata om vad mobbningsoffer utsätts för och öka förståelsen av det fula och otäcka samspel som sker mellan mobbande föräldrar och deras barn jämte sina mobbningsoffer, en förälder och deras barn. Mobbning finns överallt i byn, i klassen, runt omkring oss och på arbetet, ja överallt där människors samlas i grupp. För auktoritära mobbande rötägg handlar det om makt, kontroll och status men också att dölja sina egna fulheter och avleda intresset från sina egna tillkortakommanden som medmänniska och förälder. För medlöparna, ja-sägarna, auktoritetsbeundrarna och rövslickarna handlar det om den belöning som mobbarna ger, uppmärksamhet och gemenskap men också makt och status. Allt på offrens bekostnad. För vuxna mobbare handlar det om fördomar, sitt människoförakt, sin girighet och egoism men också av ren ondska. 

Att se in i en annan människa ögon och se den överlägsna oförskämda pompösa egoismen trots att alla vet vilket monster personen har till son visar förövares omoral och empatilöshet. Att höra denna utnötta klisché "vi vet att han inte är guds bästa barn" är inget annat än en tarvlig ursäkt för att man inte vill ta ansvar för det barn man själv har skapat. I en mobbande miljö återkommer samma visa. Den som tidigare har känt sig mobbad och haft föräldrar som krigat för sitt barn för att sedan förvandla sitt barn till den värsta tänkbara översittaren och mobbaren själv. Då tycker pompösa föräldrar att det är i sin ordning och saknar helt empati. De söker empati som offer men är helt empatilösa som förövare. Föräldrar som uppmuntrar de sina. Tar dem i försvar i allt ont de orsakar andra samtidigt som man inom hemmets väggar saknar allt vad ett gott föräldraskap innebär. Inte undra på att vissa växer upp till värstingar som utsätter andra i evigheter! Barn gör som föräldrar gör och där är ingen diagnos en förklaring. Sedan finns naturligtvis de stackars föräldrar som gör allt för att lära sina barn vad som är rätt och fel, kämpar för att få in dem på rätt köl utan att ta ut sina misslyckanden på andra människor . De är värda allt gott.  

Att mobbning börjar hos vuxna är mer en regel än ett undantag. Ofta handlar det om att man som föräldrar säger sig "bana väg för sina barn” och struntar i att det sker på bekostnad av andra föräldrar och deras barn. Det handlar om status, makt och kontroll genom att stöta ut, förtala och förfölja. Man njuter av att vara i centrum och skapa gemenskap kring sig själv och de sina. Samvetet kanske tryter men inte nog för att vara ärlig och stå för konsekvenserna av sina handlingar. Istället lägger man ner all sin energi för att rättfärdiga sitt agerande. Medlöpare behövs som inte ifrågasätter. Medlöpare som har behov av att visa sig bättre genom att trampa ner någon annan är alltid en förutsättning för mobbning. Det finns också extrema mobbare som drivs av ren ondska och kan ägna sig åt förföljelse i många, många årtionden och i generationer. Dessa mobbare har ingen empati för den skada man orsakar offret, barn och barnbarn. Vuxna mobbare har heller ingen empati för att man även skadar sina egna barn genom sin ondska och sitt förakt för andra människor. Förövares barn som egentligen speglar allvarliga missförhållanden inom familjen. Barn gör som föräldrar gör. I en mobbande grupp tillskriver man offret/-n ofördelaktiga egenskaper för att rättfärdiga att offret får den behandling han/hon förtjänar. Att ta reda på vad som är sant och inte finns inget intresse för i en mobbande miljö. I en mobbande miljö finns en syndabocksmentalitet och stor avsaknad av rak och ärlig kommunikation. Det pratas bakom ryggen och vem som helst kan ljuga ihop vilken story som helst så länge man bekräftar den mobbande gruppens inställning. Mobbning har en förmåga att bita sig kvar i människor eftersom mobbande auktoritära rötägg med en förskräcklig härskarteknik behöver dölja sina egna fulheter och avleda intresset från dem själva. Så länge det finns nya aktörer som håller liv i detta egoistiska osociala onda samspel tar aldrig mobbningen slut.

Vår erfarenhet är att mobbande barn i grunden och till en början är helt oskyldiga. De är offer för vuxenvärldens snedvridna syn på sina medmänniskors värde samt hur samspelet mellan människor ska se ut. För mobbare ska det finnas en ledande grupp som har en central roll i den mobbande miljöns uppbyggnad och där ska finnas medlöpare, ja-sägare och auktoritetsbeundrare. En mobbande miljö handlar om att urskilja sina mobbningsoffer, barn och föräldrar, kollega eller någon annan vuxen genom skvaller, förtal, lögner, förföljelse och trakasserier. I en mobbande miljö ska man hitta orsaker som försvarar den behandling som ett mobbningsoffer ska utstå. Där ska finnas de man skvallrar om, smutskastar och trampar ner. Vissa tröttnar aldrig på att utsätta sitt/sina offer med förföljelse, trakasserier, elaka fördomar, lögner och kränkande särbehandling. Når man inte det mål man vill uppnå dvs att vålla offret skada så tar man till nya angreppssätt. De förföljer sina offer var offren än flyttar och fortsätter med sin förföljelse i årtionden, till och med i generationer och i årtionden. Vuxna mobbare som är mobbande auktoritära rötägg, extremt fördomsfulla och med en förskräcklig härskarteknik utnyttjar sina kontakter och sitt arbete till att vålla sitt/sina offer skada. Mobbning får fortsätta så länge det finns de som lyssnar och ger fyr i elden av hat.

Påståendet att barn och vuxna blir tajta, självständig och starka när man trakasserar sitt/sina offer är respektlöst, empatilöst och inget som kommer från barnen själva. De lär av vuxenvärlden att det är tillåtet att nervärdera, ljuga och prata skit om någon annan för att vara med i gemenskapen och höja sig själv. Samma osociala och själviska beteende som vuxna. När detta har pågått nog länge blir mobbningssituationen med skvaller och lögner en sådan vana att vissa glömmer bort vem man öppnar munnen till, vilka fulheter man själv säger och vad offret inte säger. Barn låter som vi vuxna och gör som vuxna gör. Det är alltför ofta föräldrar och barn beklagar sig över den mobbning som man själv och sitt/sina barn har fått utstå för att sedan visa att man är den värste själv bara för att man tagit sig in i mobben och slipper själv bli utsatt.

Att våga berätta om mobbning är den rätta vägen och stoppa skvallret är den snabbaste bromsen. Det finns alltför många människor som startar mobbning med skvaller och skitprat. Bland de värre mobbarna är vuxna föräldrar som mobbar andra föräldrar och deras barn, som uppmuntrar sina egna barn att begå de värsta tänkbara våld mot offrets barn för att avleda negativt intresse från dem själva och dölja sina egna problem. Mobbande föräldrar som förstör andra barns hela skoltid, självkänsla och framtid. Mobbande föräldrar som vet att de av olika anledningar saknar förmågan att fylla det behov som de egna barnen har. Föräldrar som har stora relationsproblem med mycket aggression inom familjen. Föräldrar som uppfostrar sina egna barn med hot och slag samtidigt som man försvarar allt ont deras egna barnen tar ut på sina offer/sitt offer. Dessa barn mobbar sitt/sina offer på ett extremt sätt med våld, misshandel och en grym utstuderad förnedring och förföljelse. Förövarnas råbarkade föräldrar skyr inga som helst medel för att skaffa sig en syndabock att avreagera sig på och avleda intresset från dem själva t.o.m att driva ADHD som diagnos på det barn som man själv har skapat med sitt bristande föräldraskap med en förskräcklig härskarteknik, sitt människoförakt och ren ondska. Det är extremt synd om mobbares offer som fått sitt liv förstört pga den värsta mobbning som man kan bevittna. Barn som fått sin självkänsla och självförtroende fullständigt krossad. Hela sin framtid! När ska dessa stackars offer få sin revansch efter extrem mobbning och förföljelse under hela sin barn-/ungdom? Hur kan man som vuxen och förälder skydda sina barn och sig själv mot extrema mobbare, antagonist och stalkers som har förföljt sitt/sina offer i årtionden? Som fortfarande efter 32 år gör allt för att dölja sina egna fulheter och brister, sin tarvliga människosyn, sin skuld och sin ondska med förtal och förföljelse av sina offer som man inte ens känner! Absolut dags att riminalisera mobbning! Att våga prata om mobbning, mobbande miljöer samt vilka faktorer och samspel som lägger grunden för mobbning har betydelse likväl som att våga se mobbande auktoritära rötägg för den de verkligen är. Genom att prata om mobbning ges möjlighet att öppna ögonen, ta avstånd och markera 0-tolerans.     

Som sagts tidigare så skapas en mobbande miljö alltid av att det i en vuxen grupp accepteras att man skvallrar och snackar skit om en individ. Gamla vänner måste vända offren ryggen och låtsas att man inte känner för att som man själv säger inte hamna utanför. Härifrån dröjer det inte länge förrän vuxnas prat framför sina barn involverar barnen. Barnens handlingar och ord talar sitt tydliga språk. Då rinner bägaren över för många föräldrar med utsatta barn. Att ge tillbaka mobbningsoffren sin värdighet och reparera den skada vuxna orsakat kräver konkreta åtgärder, mod, ansvar och ärlighet. Vuxna kan skapa en miljö utan mobbning där alla är lika mycket värda. En miljö där man pratar gott om varandra och andras barn. En miljö där man faktiskt blir sedd för den man är och inte vad skitsnacket säger eller vad den fördomsfulla mobbare ska ha det till. Det börjar hos vuxna. Vissa föräldrar försöker ta ansvar men alldeles för tyst, kraftlöst och ytterst sällan de som verkligen skulle behöva. Mobbningen är befäst och konsekvenserna konkreta. Så varför som mobbare fråga sitt offer om någon har varit dum? Alla barn som har varit och är utsatta för mobbning visar samma rädsla för att bli värre utsatt så barnets svar "ingen" är given. Vad som sedan händer rent konkret är att ytterligare skuldbörda läggs på offrets personlighet ex.vis dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Nu räcker det inte bara att man skrattar på fel sätt, har fel kläder eller har en fläta som någon stör sig på utan nu börjar offrets skuldbörda bli tung att bära. Ska man lösa mobbning behövs osjälviska vuxna andra än de som mobbar.  Det är viktigt att våga lyfta problemet till ytan och snacka med de utsatta istället för att prata om de utsatta! 

Egentligen handlar det om att lära barn att respektera andra barn - att alla är lika mycket värda. Lära barn att man inte brukar våld, slår och kränker ett annat barn genom att själva som vuxna föregå med gott exempel. Lär barn att man inte fryser ut, dissar, bitchblickar, dömer, hatar, hackar, trycker ner och snackar skit. Lär barn att man inte hånar och skrattar åt offrets misstag, hur offer ser ut, klär sig, frisyr eller på vilket sätt offret pratar och skrattar. Varje kränkning blir ännu en sten på den tunga bördan som offret tvingas bära. Lär barn att det är rätt att ta ställning mot kamrater som sysslar med mobbning och kränkande beteende. Lär barn att snacka skit om andra är fel och som förälder/vuxen föregå med gott exempel. Lär barn att man dömer inte människor efter skvaller eller sprider skvaller. Det kan man bara göra genom att sjäva föregå som gott exempel. Lär barn att alla har rätt att ta plats och få visa sig duktig. Lär inte ditt barn avundsjuka genom att vara avundsjuk på andra. Fortsätter man som förälder att rättfärdiga sina fula handlingar lär man barnen avund och hat!

Mobbare älskar att få vara i centrum, känna makt, styra över andra människor och kontrollens sötma. Mobbare är girigt egenkära. Mobbare är extremt fördomsfulla och visar att man inte är verklighetsförankrad som ex.vis kan sprida ut att offret inte är förälder till sina yngsta barn bara för att detta inte passar in i den sanning som man har bestämt ska bevisas. När mobbare ska bevisa att deras fördomar är sanna duger allt och alla som kan bidra. Mobbare som ägnar sig åt förföljelse och förtal har ofta behov av att avleda intresset från sig själva, dölja sina egna fulheter och problem. Smutskasta andra för att göra sig själv bättre eller att man får olika sorters belöningar ex.vis ett arbete, en befordran, gemenskap, status, makt osv. Vissa mobbare är bara helt enkelt onda och narcissister. Det är hur enkelt som helst att se vem som är förövare och offer. Offret isoleras och får allt mindre värde i den sociala gemenskapen. Det blir tillåtet att ljuga ihop vilken skit som helst och tolka fördomsfullt bara man bekräftar mobbens inställning. Mobbare behandlar inte alla lika samtidigt eftersom risken finns att deras agerande och personlighet kan ifrågasättas och fördömas. Skulle mobbare mobba alla som det skvallras och snackas skit om, som gjort misstag i sina liv, som av någon anledning mått dåligt en kort tid i livet och tagit beslut som man aldrig skulle ha gjort annars eller annat som det går att hacka ner på så skulle offren bli väldigt, väldigt många. Att mobba många människor samtidigt medför stora risker för mobbaren och skulle bli rent omöjlig. Men när ett mobbningsoffer är förverkad så skaffar man sig en ny och vissa offer förföljer man till döddagar. Mobbare skapar klyftor och sprider sitt förakt. Mobbare är så upptagen av sitt eget frosseri att man inte bryr sig att se hur man skadar barn och vuxna. Det enda som gäller är sin egen självhävdelse. Detta är narcissism. Grundläggande beteenden hos mobbare är tydliga liksom konsekvenserna för utsatta. Fakta om och erfarenhet av det osociala beteendet mobbning med systematiska trakasserier, grupptryck, skvaller, lögner, förföljelse och förtal, psykiskt och fysiskt våld kvarstår. Likväl som att mobbningsoffer, barn och vuxna, alltid ska "skylla sig själv". Man attackerar offret för minsta lilla pip för att ursäkta och försvara de egna gigantiska tilltagen som man utsätter offret för. Kränkande särbehandling är typiskt i en mobbningssituation. Offret har alla skyldigheter och inga rättigheter. Man utsätter offret för olagligheter, materiella skador, orättvisor och olika former av kränkningar samt fysisk och psykisk våld. Till den ruggigare erfarenheten handlar om ett okänt barn som skulle skylla sig själv för att hon blev extremt mobbad av ett gäng klasskamrater eftersom mamman bytte män hela tiden. Detta uttalat i personalrummet av läraren som vägrade hjälpa en ruggigt mobbad elev i sin klass. Ingen sa emot och de som yttrade sig höll med. Om det nu låg någon sanning i att mamman bytte karlar hela tiden har ingen betydelse men troligtvis bara ett elakt och fördomsfullt påhitt bara för att man som pedagog tycker att vissa förtjänar att mobbas, att man är en extremt fördomsfull människa samt att man har makten att avgöra. Denna lärare kände jag väl till, rena ondskan själv med ett människoförakt utan dess like och med en förskräcklig härskarteknik, ett mobbande auktoritärt rötägg, som i raseri slog sin son på Kvantum och när sonen såg sitt offer kunde man se hur hans ögon smalnade som springor, som naglade sig fast på offret med talande blick att det här ska du få fan för. Fan fick flickebarnet dag efter dag under extremt många år. Det gick alltid att se på denna pojke hur flickebarnets dag skulle bli. Både på dagis och i skolan. Då styrde förövaren med fastnaglad hård blick mot flickebarnet för att sedan snabbt vika av när han upptäckte den vuxne bredvid. Ibland satt hatet så djupt att förövaren fick tunnelseende och struntade i den vuxne som stod nära. Då är varje vuxen skyldig att markera!

Mobbning inom skola ska motarbetas och förhindras till varje pris. Inom skolan ska man ha 0-tollerans mot mobbning och kränkande särbehandling. Det är alldeles för många pedagoger som slår sig för bröstet och tycker att de är extremt duktiga på att arbeta mot mobbning samtidigt som de visar det motsatta. Man säger att en handling är fel och får konsekvenser för mobbningsoffret samtidigt som man i nästa sekund går in i klassrummet och gör exakt det man själv fördömt. Man uttalar ofta att offer "får skylla sig själva" trots att alla vet att detta är ett vedertaget argument när mobbning ska försvaras. Om man har ett barn som blir mobbad i skolan ska pedagogen lyssna på de utsatta, ge föräldrar och barn stöd. Dvs andra åtgärder än att skvallra och fabulerar till mobbares föräldrar på ett sätt som skapar klyftor och förstärker mobbningen ännu mer. En typisk handling av en självisk pedagog som själv säger att lite svinn får man acceptera i grupptrygghetens namn där ens egna sociala relationer är viktigare än att fullfölja sitt uppdrag. Det finns pedagoger som är fullständigt införstådd med att en elev blir utsatt för extrem mobbning, slagen nästan dagligen, förnedrad, jagad från skolan och är klassens dagliga hackkyckling. En pedagog som står och ser på hur mobbningsoffret blir utsatt på de mest grova sätt i en av pedagogens organiserad lek utan att bry sig eller ingripa. Trots att det mobbade barnets förälder protesterar och ber om ett ingripande. Trots det extrema lidandet som mobbningsoffret blir utsatt för dagligen rör inte pedagogen ett lillfinger - av ren feghet. Man tycker inte ens att det är konstigt att en extremt mobbad elev spelar "psykstörd" clown utan minsta värdighet i närheten av sina klasskamrater, inom skolans väggar utan stämplar barnet som inte riktigt klok. En pedagog som är rädd för gruppen mobbares föräldrar och för feg att erkänna sina pedagogiska brister och ansvarstagande att man tillåter grov barnmisshandel under lektions- och skoltid. Att se hur ett barn förnedras, trycks ner, förföljs, förlöjligas, hatas och får stå ut med fysisk och psykisk våld varje dag är inget som någon vuxen vill att ens eget barn ska behöva stå ut med. Hur många pedagoger skulle acceptera att sitt eget barn blev utsatt för extrem mobbning? Att få hela sin barndom och skoltid fullständigt förstörd? Hela sin framtid? Att man inom barnomsorg och skola fullständigt kan söndertrasa ett barns själ? Undrar hur många vuxna som skulle stå ut med den extrema misshandel som ett mobbningsoffer behöver stå ut med under hela sin barndom och sedan handskas med de själsliga ärr, utanförskap och den dåliga självkänslan som extrem mobbning ger? Svaret är och enkelt att ingen vill utsättas för mobbning varken själv eller sina barn ändå existerar mobbning överallt! 

I skola och dagis finns alltför många pedagoger där status och rangordning är viktig, en självklarhet och gud nåde den elev som tycker sig vara mer värd än vad pedagogen tycker att dess status tillåter. Den eleven får skylla sig själv!  

De som har blivit utsatta, är utsatt eller bevittnat mobbning mot andra ska tas på allvar. Denna regel ska bara helt enkelt finnas överallt i samhället. De som blir utsatt för mobbning ska ha all hjälp och stöd som finns av vänner, släktingar, grannar, arbetskamrater och medmänniskor. Alla vet att mobbarna använder sig av skrämselpropaganda, grupptryck, beröm och belöning till den/dem som bekräftar mobbares inställning. Civilkurage är att motarbeta mobbning inte att bekräfta och bistå. Motarbetar man inte mobbare så accepterar man mobbning och mobbningen sprids som en pestsmitta. Anledningen till sidan är att dela med sig av egna erfarenheter om några typer av mobbare, några orsaker, konsekvenser samt samspelet mellan de olika aktörer/möjliggörare. När vi människor upptäcker att en vuxen eller ett barn blir utsatt för mobbning och hur vi sedan väljer att agera säger mycket om hur vi är som människa. Varje tendens till mobbning måste motarbetas.    

Liten killing glömmer lätt
att hon som liten vyssats tätt. 

Liten killing växer fort 
och allt runt omkring känns roligt stort. 

Liten killing som blir get
vill hanteras i oändlighet.
  

Höns som får gå fritt ute på gården värper smakrika ägg med en gul-orange äggula.