En kavalkad med kärlek....

En kavalkad med kärlek .....

... och Tiger blev sotis.

Klicka gärna på den första och sista bilden för att läsa texten.

Genom åren har många förvånats över hur mycket våra barn arbetar hemma. Vår djur har varit en stor glädje och ett gemensamt intresse. Det har varit glädjande att se hur våra barn har utfodrat, vårdat, gullat, deltagit vid slakt, själva avlivat djur, mockat skit och även tagit ett enormt ansvar och på eget initiativ löst både otäcka och tråkiga situationer som kan hända när man har djur. Med stolthet kan nämnas den gång när vår lillstinta som 9-åring grävde och hackade fram ett djur som fastnat med ett ben i staketet och frusit fast i isen under natten. Eller sonen som avlivade en gås som räven skadat ordentligt. Eller när storasyster slängde sig runt bakbenen på en bock för att få ekipaget att stanna. Den ena bocken hade fastnat med hornen i den andra bockens halsband och i språng höll på att strypa sin bror. Att som 6-åring gå ut och utfodra djuren kl. 06 en lördagsmorgon för att pappa ska få sovmorgon och detta utan tillsägelse är fantastiskt (och detta hörde inte heller till ovanligheten). Det finns hur mycket som helst att berätta om barnens fantastiska insatser. När äldsta dottern skulle börja åk 9 ansåg hon att läxor och arbetsbördan hemma inte gick ihop längre. Vi tyckte att hon hade helt rätt och framförallt jag, mamma, tvingades inse fakta. Lillstintan grät mycket men insåg också hon att hon inte kunde bära så stor arbetsbörda på sina egna axlar.
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS